Det här med längdskidor ska jag nog inte ha karriär i alla fall. De finns ju människor som är bra på längdskidor och de finns dem som är mindre bra.. Jag tillhör nog dom absolut sämsta, EN DOLDKAMERA TACK. Alltså herregud, det är ju för de första tropisk värme här, så när man kliver i snön så sjunker man när till midjan..

Jag, Linda, William och Wiktor skulle åka iväg på längdskidtur från huset. Men en smart människa hoppar ju inte ner från altanen med skidorna, jag sjönk ju fan sju meter. Sen fick jag inte av dem heller och ingen hjälpte mig för alla stod och skratta åt mig. Jag vet vilken familj man har, här bryr vi oss inte att man bröt nästintill fötterna. När jag väl hade fått av mig skidor skulle jag ju ställa mig upp, jag sjönk längre än till midjan.. och när jag väl drog mig upp från snön till altan så fastna skon i snön. man bara ÅÅÅÅÅÅH. Så kommer William, Wiktor och Linda på rad som hade tagit den smarta vägen från längdskidspårets början. Näe cool som man är så ska man utmana ödet freestyla lite och ta den "korta" vägen.

När jag tog mig upp och skulle åka vidare så sjönk jag bara ner hela tiden, sen skulle jag ta i med stavarna och stavarna försvann under snön och jag självdog ju rätt när i marken och nästintill bröt fötterna...Behöver jag säga att jag gav upp efter de här?

Jag vill ju inte skryta men de är jag i blådräkt där :)