Lägenheten känns som 10000 kvadratmeter och sängen känns som den är 6 meter bred och 12 meter lång. Det finns för mycket utrymme åt en enda person. Deppmusiken är på högsta volym och jag är trött och halvförstörd nästan hela tiden. Vad är det för fel på mig? Borde jag inte vara på bra humör nu, försöka börja om på nytt, leva livet. Tänk att man har haft en annan vid sin sida i 3 år och 5 månander och en dag så står man där utan. Fast man kan väl inte bara lägga 3 år och 5 månander bakom sig på 3 dagar. Det är fan jobbigt nu, men det kommer bli bra, så småning om..Vi är ju fortfaranade vänner, trots allt.