Snacka om att allting bara kan totalvända. Nu när allting känns att det går bra i alla fall i plugget. Varför är det så? När något går bra så ska något annat gå sämre. Varför kan inte allt bara gå BRA. Mamma har vart här och fått mig på fötter igen, allting bara brast och jag har haft det på känns länge. Men ja, nu orkade jag inte längre. Snacka om broken heart..Enda som är drygt med mamma är att hon blir så orolig HELA tiden.

Jag är rädd att glömma, är rädd för att gå vidare. Men nu står jag här och har två olika vägar att gå, hur ska jag någonsin kunna veta vilken som är rätt. Jag vill ha hjälp att ta det första steget i rätt riktning. Men hur ska man kunna veta vilken som är rätt när man inte vet vad man vill. Du gör mig förvirrad och osäker..

Alltså det här är det värsta jag sett någon gång. Usch vad dåligt jag måde efter det här. läste på den här bloggen. http://classe-kinzakenza.blogspot.com/

Hennes brott var otrohet, som ingen kan bevisa. Hennes straff blir där med stening.

Så jävla sjukt !

 

 

 

 

 

 

Untitled from no mk on Vimeo.

Helt seriöst, jag kan verkligen inte prata. (Inte stava för den delen heller) Jag säger fel jämt, eller så tappar jag ord. Mina meningar när jag pratar kan vara helt osammanhängande och den enda som förstår är jag själv. Varför gör jag så? Jag kan säga saker utan att tänka efter innan jag säger dem. Varför? Varför? Varför?

Jag måste vara jäkligt tanksprid. Som idag när vi var hos Ida, skulle säga till Mamma, "Mamma, kan du ge mig tuggummit på bordet"? Jag bara, "bordet på tuggummit, mamma"? WFT!?

Ska gå i en talkurs tror jag, där man lär sig prata, tror jag hoppade över det i skolan. :o

Den sista gången jag får sova i lägenheten, sitta på balkongen och sola. Sista gången jag får käka frukost. Sista gången jag går in  walk-in-closet......

Kommer saknar mig lägenhet hur mycket som helst, för jag trivs så jävla bra här inne. Finns inget dåligt i den? Jag hade den bästa lägenheten ever och nu ska man lämna den. Sorgligt.. Kommer inte hitta någon som denna i alla fall. Men man får göra det bästa utav det, kmr ha bättre läge på den andra lägenheten dock betydligt mindre. Har walk-in-closet iaf ;) det viktigaste!

Satt och funderade på den snyggast outfiten på sommaren. Så ser jag nästan PRECIS en sån som jag vill ha på Kenzas blogg. Blir tokig, var nästan exat likadan! Jag vet att det är skit snyggt med paint där ;) men så vill jag ha smala band inte tjocka högst upp. ÅH, kanske ska sy ihop något vackert till sommaren, då får man ju precis som man vill ha det!

Nu pallar jag inte längre, fan dra åt helvete..Jag kan flytta själv, kan köra min grejer själv.. Blir så jävla less. Det går fan inte en enda dag. Du är så jävla otrolig..Ibland funderar jag om vi verkligen är släkt.. Kommentaren: du ringde bara mig för att du skulle få skjuts från Bomhus?! Jag stod vid busshållsplatsen först, men sen kom jag på, eftersom vi skulle fixa med lägenheten och du skulle ju ändå åker förbi där så tänkte jag att du kunde hämta upp mig. Men det var ju tydligen alldeles för jobbigt. Och jag råkade nämna att jag skulle vilja gå och klippa mig, waah har du pengar till de och blabla.. När fan blev det dina jävla pengar och ditt problem?! Måste du göra så här varje gång? Sen när vi börjar städa lägenheten så vill plocka mina grejer i sovrummet själv, men det första du gör är att gå dit. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG! Förstår du svenska? Eller gör du allt för att jag ska bli skit förbannad och slänga ut dig varje jävla gång du kommer hit.?


Jag ger verkligen upp nu.Tycker du att det är så jävla roande att se din dotter gråta varje gång du stänger ytterdörren från lägenheten... Så behöver du aldrig mer komma hit och jag menar det verkligen den här gången.

Ni vet filmen Avatar, kanske en av världens överskattade filmer, men jag älskar den ändå. Du vet när Avatars ska säga I love you, så säger dom " I See you". Jag tycker det är mycket finare än att säga jag älskar dig.. Jag ser dig. Är det bara jag som tycker det? Liksom " I see you". Värsta sött you, det är liksom djupare än "Jag älskar dig". Det är ju typ världens mest använda fras och som missbrukas kolosalt tycker jag. Visst att man kan säga det till någon man verkligen älskar, men det används ju hela tiden. Tycker det tappar betydelesen nästan, när den brukas för mycket. Är det bara jag som tycker det?

Det är lika med förlovningar, att man förlovar sig efter någon månad, lite väl tidigt kan jag tycka. Jag tycker till och med att det var tidigt när jag och Erik förlovade oss. Fast å andra sidan så ångrar jag mig inte..Men..känns som människor förlovar sig när det är 14 år gammal och det tar slut efter någon månad. Man ska bli vuxen så snabbt, varför ha bråttom? Kan tycka att det är finare om man väntar, för förlovning menas ju att man ska gifta sig inom en snar framtid. Jag tror inte att det är så många som tänker på de, man ger nästan ett löfte om giftermål. Vilket ofta leder till familj, hus, bil och hund ungefär. Det är lika med barn, att skaffa barn när man knappt har gått ut skolan, man har inget jobb, knappt gymnasieutbildning. När man sätter ett barn till livet måste man ju kanske tänka ett steg längre. Visst att man kommer älska barnet för allt i världen, men tänk på allt runt i kring. Ekonomi, jag skulle aldrig kunna skaffa mig ett barn om jag inte hade ett fastjobb och en bra inkomst. Helst skulle jag vilja upptäcka världen och åka ut och resa och allt innan. Innan jag bestämmer för mig att skaffa mig familj, man blir som sagt mer låst. Dessutom när man skaffar sig ett barn, så måste man tänka på att är det den här personen jag vill leva med resten av livet, då menar jag partern. För vem vill ha skilda föräldrar, man vill ju helst att sina föräldrar ska vara tillsammans, iaf jag.

Skulle aldrig kunna tänka mig att mina föräldrar skulle skiljas. För jag har själv växt upp i en familj där vi alltid har varit samlade. Inte bara familj vår släkt står varandra väldigt nära också, på mammas sida. Pappa har inga släktningar eller familj vid livet. Det är också en erfarenhet, att inte veta vilka pappa har växt upp med eller hur hans barndom såg ut. Det är som att någoting saknas, att jag inte känner honoms andra halva. Någon som känner samma sak? För en familj kan nog visa vem man är på många sätt. Känns konstigt att inte veta vilka han har levt med eller vad dem har för personlighet. Jag har inte ens sätt någon i pappas släkt i livet, har sett hans syster och pappa på kort. Men inte på min farmor eller hans släktningar..

Nu vart det mycket tankar på en gång..

Nu får det fan vara nog. Du kommer hit och bara styr och ställer hela j*vla tiden. Det är jag som bor här inte du, fattar du?! Varför försöker du forma mig som du vill att jag ska vara, kan jag inte bara få vara mig själv? Det ENDA du gör är att komma hit och skäller på mig och lägger dina jävla beskymmer på mig, ser du inte att jag redan är full av dem? Varför kommer du bara hit och gör mig ledsen, ser du inte att jag inte orkar längre. Varje gång, det går fan inte en enda gång du kommer hit och lämnar mig med tårar.  Du tjatar om allt, precis allt! Jag är 20 år, inte 5 och inte 10,  jag är 20 år! Kan du släppa mig någon gång? Du bestämmer inte över mig längre, du kan inte bara komma hit och säga vad jag ska göra. Gjorde du någonsin så här mot dem andra 2 två döttrarna du har? Nej, det gjorde du inte. Måste jag bli som mina två perfekta systrar, som gick ut med bra betyg och har bra jobb, barn och familj. Äre det som måste krävas för att du ska acceptera att jag kan vara självständig och inte måste luta mig tillbaka på dig hela tiden? Bara för du hade städat lägenheten innan jag hade fest och du kom och det var stökigt efterråt, vad fan brukar det vara efter en fest? Rent och inte en enda flaska på bordet elr?  Så kommer du och påstår att jag är så jävla otacksam och blir aldrig nöjd med någonting. Men bad jag dig och städa mina jävla lägenhet då, gjorde jag de? Näe..Det gjorde jag inte. Jag säger gång på gång att jag vill göra allting själv, men hur ska jag kunna göra de, när du gör allting åt mig? Du säger att jag ska ta ansvar för mitt liv och blablabla. Du vet ju ingenting om mig ju.

Gud jag är så förvirrad. Jag säger en sak men jag kanske egentligen menar en annan. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur man forumlerar det i ord. Jag vill säga till någon, men det går inte. Jag säger gång på gång att jag är förvirrad. Men ÅH. Jag vet faktiskt inte vad jag vill ha ut av det här. Jag är lycklig ena dagen men den andra är jag olycklig, vad fan är grejen? Känslor bara väller över, jag gråter ena sekunden den andra skrattar jag. Vad är det för fel på mig..

Det är helt sjukt om 27 dagar blir jag 20-åring. Hör ni hur gammalt de låter? Jag vill vara 19 hela livet, nu kliver man över 1:an det är lite läskigt. Man vet inte hur livet kommer bli, det känns som jag fokuserar mer på framtiden än att leva i nuet. Vilket gör det hela ännu mer jobbig. Vill inte bli äldre, snart är man pensionär och dör. Eller så känns det i alla fall. Det känns som man måste sluta med dansen för man blir 20 också, man kan ju inte vara hur gammal som helst. Och snart har det gått mer än månad när vi var över. Allt går så fort, jag hänger inte med och jag vill inte göra det längre. Trött på partylivet och singellivet, fast de knappt börjat. Men ändå är det så jobbigt. Varför?

Jag har gjort världens läskigaste sak i hela mitt liv. Och det är så sjukt att man ställde en fråga och hon berätta typ halva mitt liv och vad som kmr i framtiden. Tänker inte säga vilken fråga jag ställde men ja.. Det är helt sjuuukt. Av korten så berättade hon detta:

Situation som jag lever idag, beskriver kortet vagnen:

"Vagnen handlar om att ta kontrollen över situation och röra sig framåt i livet, trots motstånd. Det kan vara ett positivt eller negativt kort. Kortet kan stå för hämnd, om att flytta till en annan stad eller land för att bli av med en situation som är jobbig eller som inte har någon lösning, men även om att samla sina krafter och hela sitt mod för att kontrollera en viss situation som verkar hopplös."

Det stämmer så himla väl, känner mig totalt vilsen just nu. Mitt liv har verkligen vänts upp och ner flera ggr om. Och jag försöker reda ut de. Men det mesta känns hopplöst.

Detta har vart förut, vilket stämmer ganska bra..tyvärr.

"Svärdet, Kortet står för en person som har omgivits av andra skvaller och svek. Personen känner sig fånge en situation eftersom andra sätter käpp i hjulen."

Säger bara sista året i gymnasiet, fattar fortfarande inte vad som hände. När man behöver någon som mest så vänder de ryggen. Är svårt att glömma, men det är redan förlåtit. Kanske inte hade gjort de i en liknande siutation idag. Har nog aldrig vart så knäckt. fy fan vilken tid.

Detta händer snart, spännande

Drottning i Stavar: Kortet står för en intelligent, energisk kvinna som lyckas inom yrkeslivet. Hon har karisma och kan vinna andras stöd.

och detta händer eller pågår.

De Älskande: Kortet dyker oftast upp när man står inför ett mycket svårt val - det handlar om att välja eller inte välja, om att välja det ena eller det andra, om att ta den vägen eller den vägen. Det är viktigt att välja rätt eftersom framtiden står på spel om man väljer det som inte är bra.

Usch, hatade verkligen de kortet. Jag vet vad jag vill, men jag vågar inte längre inte ta första steget. Det har pågått i så pass många år nu. Rädd för att bli sviken, rädd för att inte duga. Men.. är fortfarande kär..

Min Framtid,

"Kejsarinnan: Kejsarinnan handlar om kreativitet och står för din förmåga att använda din kreativitet på ett mycket produktivt sätt. Kortet står även för ett företag eller det kreativa arbetet som bedrivs inom ett företag."

"Överprästen: Kortet står för sociala normer, en lärare som vägleder eller socialt tryck att bete sig enligt vissa regler. Kortet kan också stå för övervakning."

- Hon sa att jag kommer att jobba med barn i framtiden, med barn som behöver hjälp och stöd. Kanske på en    annan plats en där jag lever i idag.

Slutresultat, älskar mitt slutresultat!:

"Pentagram: Kortet står för generositet och hjälp. Kortet dyker upp i samband med att man tjänar så pass mycket att man även kan dela med andra och det kan handla om att betala skatt eller ge pengar till fattiga."

- OMG , jag kanske blir rik då! i framtiden, låter inte helt fel. ! ^^

Det är helt sjuk, hon berättade så mkt om mig så det var nästan läskigt! OMG, spå er i Tarot kort.! Jag gjorde de online för jag vann en tävling via någon blogg. men kommer inte ihåg vad adressen är!!! Ska försöka ta reda på de, så ni kan gå in och spå er! :D

Men jag gjorde även något dumt, man kan spå sig i en annan person utom sig själv..Gör fan inte de! Det är ganska scary med tanke på vad som kan sägas, beroende vad man ställer för fråga.!

Lägenheten känns som 10000 kvadratmeter och sängen känns som den är 6 meter bred och 12 meter lång. Det finns för mycket utrymme åt en enda person. Deppmusiken är på högsta volym och jag är trött och halvförstörd nästan hela tiden. Vad är det för fel på mig? Borde jag inte vara på bra humör nu, försöka börja om på nytt, leva livet. Tänk att man har haft en annan vid sin sida i 3 år och 5 månander och en dag så står man där utan. Fast man kan väl inte bara lägga 3 år och 5 månander bakom sig på 3 dagar. Det är fan jobbigt nu, men det kommer bli bra, så småning om..Vi är ju fortfaranade vänner, trots allt.

Gud jag får fan skärpa mig, känner som jag håller på gräver min egen grav just nu. Haft 39 graders feber idag, känns bra när man håller på drunkarn i skolarbeten. Har även fått världens utslag i ansikte och ner på kroppen, känner mig som ett litet miffo. Alltså min kropp gillar verkligen inte mig, jag ska  vara sjuk konstant. Alltså jag vill kunna andas genom näsan har inte gjort de sen i augusti. Har vart förskyld konstant. Men jag är van att ta allting på en gång. Allt ska verkligen hända samtidigt. Erik flyttar ut, blir ledsen så klart. Vet inte inte riktigt hur de kommer att bli efter allt. Blir sjuk, 39 graders feber, hosta och förskyld. Dansen blir drabbad kan inte träna och vi har SM i Hiphop nästa tävlingen. Så vill man att de ska gå bra men nu har jag alla odds emot mig. Sen har vi hur mycket som helst i skolan. Det är helt sjukt mycket, vi ska ha läst flera hundra sidor till lektionerna på Onsdag och Torsdag. Plus att jag ska plugga massor av teori. Aja nu till något helt annat.

Har aldrig sett nå mer värdelöst xD

Jag har aldrig känt mig så vilsen någon gång. Jag har alltid haft någon att luta mig emot när allt vart kaos, men nu är de inte så längre. Känner mig ensam även fast jag har massor av vänner runt omkring mig och som jag kan prata med. Men ändå är de något som fattas :L