Vet inte riktigt vad jag ska börja någonstans. Men det blev väldigt sent redan på fredagen innan tävlingen så var trött som ett as när jag skulle gå upp. Allt var packat och klart men hade inte fixat håret vilket tog hela morgonen. Åkte ner och skulle gå till bussen så ser jag hur bussen åker förbi. Nästa buss skulle inte ha gått förrän om en halv timme. Vilket skulle göra att jag missade minibussen som skulle ta oss till tävlingen i Västerås. När jag missade bussen så insåg jag också att jag inte hade väskan med danskläderna i, haha. Så det kanske var meningen att jag skulle missa bussen för jag inte hade grejerna med mig. Hur fan kan man gå ner till bussen utan alla danskläder?!

I alla fall ville inte väcka Erik, för då hade man ju blivit mördad, haha. Så jag gick till stan från Stigslund. Vilket var långt, jobbigt och varmt. Sen bar det av till tävlingen och jag var sjukt less på mig själv för dagen började så fantastiskt bra. Och jag sa att den här dagen kan verkligen inte sluta bra, vilket den inte gjorde heller..

Singeln discon drog igång och jag var inte förrän i rond 20. Så det var hur lugnt som helst, hann se SM-klasserna och allt som var med all förväntan hur bra som helst. Jag dansade min första rond och det gick bra, det kändes jätte bra. Jag tog mig till Semi och var hur nöjd som helst. Men sen när jag står där på dansgolvet och så hann jag dansa 2 åttor, vet inte riktigt vad som hände. Men mitt knä hoppade ur led och det gjorde sjuuuuuuuukt jävla cp ont. kröp av golvet och sjukvårdare och allt kom. När knäet hade hoppat tillbaka så kändes det ju bättre, så då tänkte jag, då kan jag ju dansa. Hm.. de hoppade ur led igen, gick inte så bra och denna gång gjorde det ännu ondare, hade skit svårt att andas och kunde inte gå, så de tog mig till sjukvårds grejset. Där allt bara snurra, var jätte yr och det kändes som jag skulle svimma.

Det ringde ambulans och ambulansen kom dit. Det satt nål på mig och jag fick smärtstillande och morfin. Så vart hela borta och jag skakade hela tiden, visste inte riktigt vart jag var, sen sprutade in ännu mer morfin för att jag skulle slappna av, var spänd som en pinne och fick inte ner benet. Sen vart det in i ambulansen där jag fick slangar i näsan för jag hade svårt att andas för det gjorde så fruktansvärt ont. Man typ hetsandas, fattar ni vad jag menar? Han sa om jag inte andades normalt skulle de söva ner mig! Och det är de sista jag skulle vilja göra var att bli ner sövd. Elin var med under hela resan också, yeah vi fick checka av från listan att åkt ambulans, woho. Låg med handen för ögonen hela tiden för ALLT precis ALLT snurrade, riktigt nerdrogad, svar JA.

Vi kom till sjukhuset och det var helt stört stressigt det hade vart bilolyckor och allt möjligt. Så vi fick vänta enda till halv tio för att komma in på röken och då åkte vi typ halv sex från tävlings arenan. Fast det var inte så lång väntetid som när jag satt med blindtarmen från 10 på morgon till typ 00.00 på natten fick jag operas och då sprack den när dom tog ut dom. Ibland undrar jag hur det prioterar. Tänkt om jäveln hade spruckit då hade jag få infektion i hela kroppen och rubbet, shit alltså.

Elin pratade konstant med mig, vilket var bra slapp jag tänka på hur ont det gjorde. Men skakade som tusan ner smärtstillande hade gått ur mig, riktigt jobbigt. Jag försökte hela tiden, det gör inte ont, det gör inte ont. Fast det gjorde cpont.  Sen när vi skulle rönka benet gaah skulle kunna mörda hon som gjorde det alltså, man måste ha rakt ben och jag kunde inte ens få ner benet. Kände bara hur tårarna rann ner hon trök ner benet, men hon fick inte ner det. Hon bara om det inte är något ben som har blivit brutit så har du en spricka i muskeln vilket kommer ta tid att läka. Woho så var det, kryckor och bandage och värktabletter. Kul sommar..

Ganska less på allt nu alltså, kan inte allt bara sluta hända mig? Jag är den levande olyckan..