Lost.

Läs inte detta om du inte tycker om folk som klagar och deppar.

På en sekund så kan allt hopp i världen försvinna och så känns det just nu. Allt bara rasar samman, det är som allt går emot mig. Det finns inte en gnutta framgång, allt gå bara bakåt. Skolan tar verkligen kol på mig, jag gör allt för att vara i fas till lektioner osv. Men de hjälper inte och nästa vecka är en mördar vecka, vi har redovisningar, vi ska läsa 150 sidor och vi har en fin tenta på fredag morgon också. Där emellan ska jag även träna dans, ha uppvisning på teatern, plugga teori, köra bil och plugga som en idiot på ca 40 instuderingsfrågor som handlar om ekologi, natur. Dessutom får jag inte glömma att vi ska läsa teknik samtidigt också.

Och mitt uppe i allt är jag också en förvirrad och "heartbroken" tjej som inte vet vad jag ska ta vägen just nu. Vet inte vad jag ska säga, vet ingenting just nu. Blir bara sårad varje gång, alla bara tjatar och jag står inte ut mer. Vill bara stänga in mig i ett rum och stanna där till allt blir bra igen. Det finns människor i min omgivning som alltid brukar kunna muntra upp mig men inte ens de funkar längre..

Dessutom ska jag flytta ut ifrån min fina lägenhet också, vilket jag ogillar starkt. Älskar den här lägenheten och skulle göra allt för att behålla den..och nu ska jag flytta till en skit liten lägenhet dock är det bättre läge, men dåligt bredband och där musiken ska hållas på låg nivå. Dock får jag ju 1 minut till fjärran höjder, vilket jag kanske prioriterar högre...

Jag vet vad jag vill och vad jag vill ha..Men jag kan inte få det längre och det drar ner mig ännu mer. Vad fan finns jag mitt uppe i allt det här?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0